Är mat inte lika viktigt som medicin?
10-01-22 06:00
I ett öppet brev frågar vi från Riksorganisationen Unga Synskadade (US) lagstiftare på nationell och internationell nivå om mat inte är lika viktigt som medicin?
För några år sedan kom ett tvingande EU-direktiv som ledde till att läkemedelsbranschen började märka sina förpackningar med punktskrift. Vi kräver liknande lagstiftning för att även göra livsmedel fullt tillgängliga för alla människor.
Tack vare EU-direktivet finns det sedan några år punktskrift på medicinförpackningar, vilket vi verkligen uppskattar. Konstigt nog finns det däremot varken punktskrift på livsmedel eller lagstiftning kring detta, vilket är två märkliga faktum som vi snabbt vill sätta punkt för.
Precis som för människor i största allmänhet, så går personer som inte kan se betydligt oftare till livsmedelsbutiken än till apoteket. Precis som alla andra har vi som läser punktskrift betydligt fler olika typer av livsmedel hemma än vad vi har mediciner. Precis som medicinförpackningar kan många livsmedelsförpackningar vara helt lika eller förvillande lika.
Trots detta finns det så gott som aldrig punktskrift på livsmedelsförpackningar. Detta är en märklig paradox som vi kräver ändring på.
I jämförelse med de vinster som punktskriftsmärkning skulle medföra för oss med grav synnedsättning är kostnaderna för branschen mycket små. Exempelvis skulle det medföra större frihet och livskvalité, då man i butiken oftare själv skulle kunna leta upp och välja rätt vara.
Det skulle också underlätta i hemmet, då man inte skulle behöva bekymra sig över att flera likadana förpackningar står bredvid varandra. För en punktläsare som har födoämnesallergi skulle det vara en stor trygghet att kunna läsa på förpackningen innan man stoppar i sig innehållet.
En nationell lag eller ett tvingande EU-direktiv är enda sättet att sätta punkt för punktlösa och otillgängliga livsmedelsförpackningar.
Unga synskadade önskar också att EUs förslag till nytt likabehandlingsdirektiv antas snart. Ett krav är dock att direktivet innehåller bestämmelser om att varor och tjänster som erbjuds allmänheten också ska göras tillgängliga för personer med funktionsnedsättning samt att vägran att göra sådana anpassningar måste ses som diskriminering. Ett krav som även den svenska diskrimineringsombudsmannen med flera arbetar aktivt för.
Sådana bestämmelser i ett antidiskrimineringsdirektiv skulle vara ett första positivt steg mot punktmärkning på livsmedel och lagstiftning kring detta.
Anna Jacobsson
Ledamot i riksstyrelsen för Unga Synskadade