Vem är den största förbrytaren?

10-01-22 05:00

Var går egentligen gränsen för hur mycket våld man får ta till i självförsvar vid ett rån? Den frågan står ännu en gång i centrum efter det uppmärksammade och brutala rånet i helgen mot Grimsta Livs i Vällingby, skriver Åke Bergholm i veckans ledare.
 

I chocktillstånd plockade butiksägaren fram ett skjutvapen som han hade licens för och sköt mot rånarna. En av rånarna skadades allvarligt och fördes till sjukhus av polisen.
Köpmannen blev också skadad av de beväpnade rånarna och fördes även han till Karolinska Universitetssjukhuset i Solna.
Exakt vad som hände vid det dramatiska rånet är ännu inte klarlagt. Polisen har hittills inte kunnat höra alla inblandade.
Men så mycket står redan klart att handlaren nu är misstänkt för mordförsök. Något som det också redan inletts en förundersökning kring.

Utan att ta ställning till om butiksägaren gjort sig skyldig till brott eller ej när han försvarade sig mot rånarna, är det ofrånkomligt att ställa frågan om händelsen ytterst är ett resultat av samhällets brist att upprätthålla skydd och säkerhet?
Många människor känner stor vanmakt och oro för att drabbas av våld, och för att polisens resurser att skydda dem är otillräckliga.
Därför förser sig drabbade grupper, som till exempel utsatta butiksägare, med vapen för att kunna skydda liv och egendom.
Det är också mot den bakgrunden som olika typer av medborgargarden och privata vaktbolag får grogrund.
Det som är svårt att acceptera är samhällets skarpa markering med höga nivåer i brottsrubricering mot dem som drabbas av våldet.
Redan nu är alltså handlaren i Vällingby stämplad. Misstänkt för mordförsök på två rånare som överföll honom i hans butik. Butiksägaren har suttit anhållen men släpptes vid häktningsförhandlingen eftersom varken flyktfara eller risk för nya brott kunde bevisas.

Det är inte omöjligt att den här beklagliga händelsen slutar i en rättsprocess där butiksägaren fälls för mordförsök, medan rånarna slipper undan med lindriga straff.
Utan att i förväg ta ställning till vad som hänt i det här speciella fallet, är den allmänna känslan att den som drabbas av brott och i chocktillstånd agerar med ett nödvärn som ett halvår senare kanske inte får stöd i lagboken, är den stora brottslingen när rättsapparaten malt färdigt.
Varför de som utför ett grovt brott, som noga planerats i förväg, och som vållar panik, ångest och frustration hos offren, ofta lämnar rättssalen med lägsta påföljderna, är svårt att begripa.

Förra året drev Icanyheter tillsammans med Svensk Handel och SSLF den uppmärksammade kampanjen mot butiksrånen ”Nu får det vara nog!” som resulterade i en skarp manifestation från hela handeln.
Kampanjen må vara avslutad, men engagemanget med målet att stoppa våldet mot butikerna tänker vi aldrig vika ifrån.